Bristningsgränsen

Jag är ett vrak just nu.
Blir stirrig och irriterad över minsta lilla sak, kan inte få något vettigt uträttat och helt plötsligt står jag rakt upp och ner och grinar.
Okej, inte riktigt men nästan.
Förstår inte vad det är med mig men det måste vara stressen. Och pressen. Främst den från mig själv.
Stackars dom andra fredagsmiddagsvärdarna som måste stå ut med mig i köket ikväll.