Wierd

"blondin köra fort styckad man baklucka"
Det är vad någon konstig individ sökt efter på google och hamnat på min blogg.
Vad är detta?

75

Idag var en sån där typisk dagenefterdag.
Vin, bål, cider och sprit satte för en gångs skull lite spår även i mitt huvud.
Hur som helst så blev det en väldigt händelserik dag trots huvudvärken. Och gårdagen som orsakade huvudvärken var en otroligt värd tillställning. Ett år sedan förra BJ-utgången och för en gångs skull var det riktigt kul. Sånna där ställen behöver nog sina pauser då och då. Kul att verkligen kunna utnyttja det ypperliga läget jag numera befinner mig i också. Det bokstavligt talande "krypavstånd" var nästan nödvändigt med mina sargade fötter. En sak kan jag säga: det dröjer innan jag tar på mig högklackat på krogen igen.

Hur som helst, min produktiva bakisdag idag började med en morgon(lunch)promenad till Lovisa med den förbaskade coldplayskivan som självklart glömts i datorn min. Väl hos Lovisa kom både hon och jag fram till att det alltid är roligare att vara två än att vara ensam så vi arrangerade helt enkelt en Gränbytripp.
Två timmar senare stod jag med tre kassar i händerna och 400 kronor fattigare. Dock en del riktigt bra investeringar måste jag säga. Det är inte varje dag man hittar jeans, top, kofta och väska för den lilla slanten.
Sen passade jag även på att hjälpa till att käka upp den överblivna maten så då var dessutom middagen räddad. Lagom till träningen dessutom. Perfekt. För träna har jag minsann också lyckats hinna med idag. Samt en sväng hem till fåntuna med bilen. Där jag självklart passade på att käka mina kvällsmackor gratis. Man får ju inte vara dum inte!

Det blir aldrig som man tänkt sig

Ska du äta gott italienskt i Uppsala - ät på Trattoria Commedia.
Pastarätterna är guld!
Det fick jag erfara på "dejten" eller vad man nu ska kalla det igår.
Efter god mat på tidigare nämnda restaurang, lite för mycket (faktiskt gott tro det eller ej) vin till maten och en avslutande öl på terassen fick det bli hemgång. Och trots den hyfsat sansade kvällen kom jag inte upp förrän halv 12 idag. Jag som aldrig sover längre än halv 10... hmm.
Jaja, nu kommer jag bara vara piggare ikväll istället vilket enbart är positivt!

Och bara för att anknyta lite till rubriken så är den helt enkelt bara ett konstaterande. Jag är hopplös i vissa fall. Spelar ingen roll vilka åtgärder jag gör eller hur jag planerar. Jag får nog helt enkelt sluta tänka ut hur jag tror/vill att saker ska bli.

Genomtränad!

Det värsta som finns är dom riktigt dåliga friskis-passen som jag tyvärr stöter på titt som tätt. Här var jag superpepp för ett riktigt hårt träningspass så får jag fjuttigt halvlunkande som knappt gör en svettig.
Nej, så kan jag inte ha det så idag fick jag helt enkelt köra efterföljande pass också. Vilket i sin tur var ett superbra pass så det dåliga kanske jämnar ut sig. Sen blev det till och med en liten tur in på gymmet för att bli av med den energin som fanns kvar (???).
Ja, det måste ha berott på alla ballerinakex... och alla digestivekex... och alla chokladkakor... och mazarinen... Inte lätt att jobba på hemtjänst när tanterna är fikasugna inte. Får nog bättra på min karaktär lite nu.

Like old times

Perfekt tajming att bli bjuden på tjejkväll i gammal anda med middag precis lagom efter träningen. Slippa hela proceduren med att först komma på vad som ska lagas och sedan dessutom ställa sig och laga det.
Nu blev det delikat pasta med pesto, fetaost, soltorkade tomater och kyckling. Plus jordgubbar och glass till efterätt. Mums mums.

Hur som helst. Trevligt att träffa bästa triodelarna igen.
Förutom att äta alldeles för mycket tog jag reda på hur oboy smakar om man istället för mjölk blandar med bubbelvatten.
Skumt är nog en ganska bra sammanfattning på den upplevelsen.
Jag roade mig även med att läsa högt ur kärlekscitatsboken. Ett intresse som tydligen Evve också delade. Komiskt att det är Lovisa som äger boken och att hon aldrig så gått som tittat åt den. Nästan.

Jag och Evve fick i alla fall frukosten räddad tack vare detta. För du kommer väl ihåg att vi ska rita skinksmörgåsar va?

Shame on me

How can I say I feel alone
Got an inbox that's full
got a terribly busy telephone
What is wrong with me
How can I not love life
with this drop dead apartment
this incredibly beautiful boy by my side
Shame on me
Shame on me

Shame on me
I keep forgetting what my mama said
She said
"No matter what you think
you'll always be at least OK"
So shame on me
Shame on me
big, big shame on me

Guess I got everything that a girl could ever wish for
All my dreams have been fullfilled to the brim
and then just a little bit more
So shame on me
Shame on me

Shame on me
I keep forgetting what my daddy said
He said
"You could screw your whole life up
and I would still love you to death"
So shame on me
I should have listened more carefully
Shame on me
Shame on me
Big big shame on me

Shame on me
I keep forgetting what my sister said
She said
"Yeah sometimes you suck pretty hard
but you're the best sister I'll ever get"
So shame on me
I shut my ears so foolishly
Shame on me
Shame on me
Big big shame on me

You're so ugly when you cry

Vad hände där?
Allt bara bubblar upp på en gång. På jobbet.
Okej, kanske inte helt utan anledning men i alla fall.
Inte likt mig.
Inte hänt på mer än ett år när jag tänker efter. Shit. Lång tid.
Undrar om det dröjer lika länge tills nästa gång.
Dock rätt skönt. Ska njuta inatt.

Lyx?

Att vakna till doften av nybakat bröd från café-bageriet en trappa ner kanske inte låter helt fel. Men finns det inte en tillstymmelse till brödbit (annat än bränt gratis-knäckebröd) i ens skafferi är det lite frustrerande.
Alternativet att gå ner och inhandla det nybakta brödet finns ju faktiskt, men ekonomin och jag bestämde att det fick bli fruktsallad med keso istället. Lagom lördagslyxigt det också.
Annan lyx jag unnat mig idag är lite läsning i solen ute på gården. Även en skön (dock blåsig) promenad under förmiddagen.
Där slutar dessvärre allt vad lyx heter för idag. De återstående timmarna ska nämnligen spenderas på jobbet. Jobb verkar ha blivit min nya midsommartradition.

Glad midsommar!

Med magen full av glass och jordgubbar (snälla tanter på jobbet ibland) sitter jag här på självaste midsommarafton.
Dagens nytta i form av jobb är avklarad så nu kan jag rent teoretiskt ägna mig åt hur mycket slarvande som helst ikväll ifall jag så skulle vilja. Så blir nog inte fallet dock.
Funderar allvarligt på en kväll i familjens tecken. Grillning hemma eller restaurang i Östhammar/Norrtälje/liknande.
Jag kommer i alla fall tacka mig själv imorgon ifall så blir fallet. Jobb väntar vid 4-tiden och det är trots allt roligare att jobba någorlunda fräsch.

Ajaj

Jag måste verkligen investera i en betydligt längre nätverkskabel än den jag har.
Med nätuttaget under sängen och en sladd på max 2 meter kan jag med nöd och näppe få upp datorn i sängen.
Det ger mig dessutom blodstopp i benen, obäddad säng och kramp i nacke och axlar.
Synd bara att skrivbordet står 10 meter bort. Och att 10-meterssladden kostar typ 275 kronor.

Sirap

Varför är jag så otroligt seg?
Orkar knappt gå upp för trapporna här hemma.
Kan iofs bero på den hemska träningsvärken men det borde ju släppa någon gång! Och tröttheten beror ju inte på det i alla fall.
Inte ens dagisbarnen kan jag skylla på idag, för det var hur lugnt som helst på jobbet. Har tillbringat dagen med att baka muffins, sätta fart på gungande barn, bre smörgåsar, deltaga på barnens vila och vara ute i solen.
Nu till kvällen återstår förhoppningsvis en tripp med fler grejer till rummet, ett besök på ICA Maxi och även träning hur nu det ska gå med dessa ben.
Wish me luck!

Pastatjuvar

2 dagar i korridoren och det har redan försvunnit pasta ur skåpet mitt.
Jag undrar bara, varför inte fråga först? det är ju inte så att jag skulle säga nej direkt.

Inflyttad

Dåligt med bloggande de senaste dagarna men jag skyller på flytten.
Det är sjukt mycket att göra heeela tiden.
Ta bara dagen idag som exempel. Jag har inte haft en lugn stund förrän just precis nu, vid 21.54, och då gick jag ändå upp 8 imorse tack vare jävla Bosse.
Men å andra sidan är det ganska tillfredsställande att veta att man faktiskt åstakommit vettiga grejer under dagen.
Under mina vakna timmar har jag hunnit med handling på Willys, handling på ÖB, promenad i solen, handling på IKEA, solning hemma i fåntuna, ihopsättning av diverse lådor, hyllor och bänkar, uppackning av saker, tömning av hela korridorens sopor, matlagning för typ en vecka framåt (råkade bli 5 matlådor istället för 2...), träning och till sist duschning. Till råga på allt har jag lyckats vara riktigt trevlig mot alla jag stött på i korridoren. Fantastiskt.

Överraskning

Blev rejält överraskad. Detta var inget jag räknat med i första taget. Och glad.
Vad är det med detta som får mig att bli så glad?
Men nu är jag där och rotar igen.
Varför är det så lockande?
Jag lever uppenbarligen inte som jag lär...
Fan.
Medveten om mina handlingar är jag ju i alla fall. Medveten om varenda liten konsekvens.
Been there done that så att säga.

Vuxet

Idag har jag fixat eget ICA-kort. Vuxet.
Imorgon är det dags.
På förmiddagen får jag nycklarna och sen är det bara att börja flytta :) Vuxet.
Kommer säkert bli helt kaos. En liten utflugen fågel som ska försöka få till allt så fort som möjligt. Eventuellt med hjälp av en liten bror. Kommer säkerligen även bli underhållande.
Hur ska sängen in i bilen? Hur ska den sedan ut? Hur ska den upp för trappan? Ja jag säger då det.
Inatt ska jag packa ihop lite nödvändigheter. Även lite möbler. Då har jag något att sysselsätta mig istället för att grubbla gärnet.

Kanske

Det är något som gör att jag inte kan sova.
Kanske är det fru mygga och herr nattfjäril som gömmer sig i mörkret.
Kanske är det boken jag läser.
Kanske är det mörkrädslan som slog till under de timmar de faktiskt var mörkt.
Kanske har jag ingen energi till att sova. Kan man ha för lite energi för att sova? Låter motsägelsefullt... Att efter jobb och träning vara så utmattad att man inte orkar sova.
Kanske är det nervositet.
Kanske är det ovisshet.
Kanske är det rädsla över att misslyckas.
Kanske är det vetskapen om alla hål i min planering. Hål som måste fyllas.
Kanske är det klockan som tickat iväg och blivit för mycket.
Kanske är det för mycket känslor. Känslor som jag inte vet var jag ska göra av och som jag inte ens kan tolka.
Kanske är det förhoppningar. Förhoppningar som byggs upp mer och mer i mitt huvud och blir till något jag tror stenhårt på.
Kanske är det lillebror som gick men inte kommit hem igen.
Kanske är det hungern som börjar göra sig påmind.
Kanske är det alla funderingar. Går huvudet på högvarv antar jag att sömn blir svårt oavsett kroppens trötthet.
Kanske är det olycka.
Kanske är det lycka.
Kanske är det osäkerhet.

Kanske är allt det här bara spekulationer.
Det enda jag vet är att jag fortfarande är vaken.

Nyheter

Ibland är morgontidningen jätteintressant att läsa, men ibland orkar man bara inte med alla seriösa nyheter. Då är det tur att det skrivs om smarta blondiner.

En blondin kommer in på ett bankkontor i Stockholms city och ber om att få ett lån. Hon säger att hon ska till Europa i affärer i två veckor och behöver låna 5000 kronor.
Banktjänstemännen säger att även om beloppet är lågt så kräver banken säkerhet för lånet. Blondinen verkade beredd på detta och lämnar nycklarna till en ny Rolls Royce som står parkerad på gatan utanför banken. Det fungerar bra, banken accepterar bilen som säkerhet för lånet.
Banktjänstemännen och de andra på banken får sig ett gott skratt åt blondinen som använder en bil för uppskattningsvis 1,8 miljoner som säkerhet för ett lån på 5000 kronor. Han kör sedan ner Rolls Roycen i bankens garage och parkerar den där.
Två veckor senare kommer blondinen igen, betalar tillbaka 5000 plus ränta 31:50. Banktjänstemännen säger till blondinen:
- Vi är mycket glada att ni ville låna hos oss, men vi är en smula förbryllade. Med en sådan bil måste ni ju vara mycket förmögen och det får oss att undra varför ni behövde låna 5000 kronor?
Blondinen svarar:
- Var annars i Stockholm kan jag parkera en dyr bil tryggt två veckor för bara 31:50?

Blondin nummer två blir stoppad av en polis:
- Ni körde för fort!
- Oh, jag förstår.
- Kan jag få se på körkortet?
- Jag skulle gärna ge er det, men jag har inget.
- Har ni inget?
- Jag har förlorat det fyra gånger, för att ha kört onykter.
- Kan jag istället få se regestreringsbeviset?
- Tyvärr inte.
- Varför inte?
- Jag har stulit bilen.
- Stulit den?
- Ja, och jag har dödat ägaren och styckat honom i bitar. Delarna av honom ligger i plastpåsar i bagageutrymmet ifall ni vill kolla.
Polisen tittar på kvinnan, backar långsamt därifrån och ringer förstärkning. Inom några minuter kommer ytterligare fem polisbilar, och ett polisbefäl närmar sig med dragen pistol.
- Kan ni gå ut ur bilen?
- Är det något problem?
- Min kollega har sagt att ni har stulit den här bilen och mördat ägaren.
- Mördat ägaren?
- Ja, kan ni vara snäll att öppna bakluckan?
Kvinnan öppnar luckan, men där finns inget lik. Polisen börjar bli fundersam.
- Är det här er bil?
- Naturligtvis, här är regestreringsbeviset.
Polisen är alldeles tyst en stund och fortsätter sedan:
- Min kollega säger också att ni inte har något körkort.
Kvinnan gräver i handväskan, tar upp sin plånbok och räcker över körkortet. Polisen börjar bli desperat:
- Jag måste medge att jag är konfunderad. Min kollega har berättat att ni inte har något korkört, inget regestreringsbevis, att ni stulit bilen och mördat ägaren!
- Jaha, och snart påstår han väl att jag körde för fort också.

Ny last

Jag har blivit beroende. Beroende av Kate Nash.
Hela hon är fullkomligt underbar!
Texterna. Jag säger bara det. Lyssna på texterna!
Klockrena.

Mål

Förväntningar är farliga saker. Förväntningar på andra och förväntningar på en själv.
Mitt mål, är det för högt? helt enkelt för långt borta? för lågt...?
Det får tiden utvisa. Eller är det kanske tiden som är problemet? För kort tid... eller för sen start?

Andra mål är helt klart omöjliga från början. Alldeles för ouppnåligt men ändå finns där någonting som ger förhoppning. Falsk sådan kanske, men kanske inte. Alla små tecken som kan tolkas på en miljon olika sätt beroende på vilket humör som dominerar.
Jag får helt enkelt leva på hoppet. Hoppet att signalerna är riktiga.

Det där med tajming...

4 timmars sömn natten till fredag.
4 timmars sömn natten till lördag.
Perfekt med en helt ledig lördagkväll så sovmängden natten till söndag blir lite längre!

... trodde jag ja.
Det är nämnligen grillfest hos mig ikväll. Eller för att vara helt korrekt är det väl brorsan som är ansvarig. Toppen att jag med min spruckna röst och klihosta bor i rummet intill altanen, och därmed också i rummet med altandörren, och därmed också i rummet som fungerar som genomgång, DJ-bås, mygg-samlingsplats och allt som kan kommas på.

Men ja, jag hoppas att i alla fall ni kan sova gott.
Godnatt!

-

Kommentarer har förmåga att klumpa ihop sig. Oavsett om det handlar om vita tänder eller mer djupa saker.
Har lite svårt att se vad denna storm kommer ifrån. Vad är det jag inte ser? eller snarare, ser inte alla andra det jag ser? Antingen är jag blind eller så är ni det.
Bara jag blir frisk från detta hostande ska jag se till att ni får rätt.

Cyklahemklockanfem

Man vet aldrig vad som väntar när man cyklar hemåt vid 05-tiden på morgonen.
Vingliga, pratglada och samtidigt fotsbollsspelande killar är ett exempel. Eller skönsjungande sådana.
Och man vet aldrig vad som väntar en ämbetsmannamiddag. Nattliga gymnastikuppvisningar i restaurangen, lösbröst, orgasmljud och diverse sexuella trakasserier till exempel. Bli påsatt i öronen av två blöta fingrar...
No comments.
Hur som helst. Gårdagen har resulterat i irriterande sjukdomstillstånd. Halsont, täppthet, heshet, hosta och feber. Kan inte riktigt se var sådant hör hemma såhär i sommarvärmen?
Men jag ska inte klaga. Det är bara ämbetsmanna en gång om året så det får det vara värt.
Nästa gång ska jag nog försöka sova lite mer än 4 timmar natten innan tror jag...
Man ska lära av sina misstag.

Skönsång

"Oohooh, party like a rockstar!" med liten fin melodi.
Skönaste kommentaren när jag cyklade hem såhär i soluppgången.

Busvisslingarna måste berott på mina (lånade) sjukt snygga, sjukt stora och sjukt trasiga SVFF-mjukisbyxor.
Eller kanske på linnet som uppenbarligen halkat ner ett antal cm under BHn.
Vad vet jag...

Slut

Jag kan somna rakt uppochner här på stolen om jag så skulle vilja.
Skansen en sådan här varm dag med 20 dagisbarn i släptåg tar helt enkelt på krafterna.
Nu borde jag verkligen ta en powernap om jag inte ska däcka efter första ölen ikväll.
Sista Dakapo för fan! Det kan man ju inte missa bara pga lite trötthet.

Burned

Huden bränner.
Ilsket röd är den också.
2 timmars cykeltur gav visst armar och axlar lite väl mycket färg.
Imorgon får såväl armar som ben se sthlms-solen.
Och ögonen får eventuellt se alla djur på skansen, då de inte håller uppsikt över busiga barn.

Fullbokat

Morgonsol är en riktig pina för sovmorgonen. Klockan 8 är det stekhett i mitt rum tack vare denna så det blir helt enkelt att stiga upp i ottan trots ledighet.
Bra att få lite ordning på dygnet iofs och det är bra att tänka positivt har jag hört...
Nu på morgonkvisten har jag utmanat mina planeringsfärdigheter. Ska allt gå ihop sig idag måste det helt enkelt planeras en jäkla massa. Synd bara att planeringar har en tendens att spricka.

Fullbokad dag och dessutom fullbokat skivstångspass. Attans.

Nej!

Varför ska det vara så svårt att säga nej?
Nu slutar det med att jag ska jobba ikväll i alla fall fast att jag inte alls har lust. All min fina planering skiter sig på en sekund.
Varför är det inte en tillräcklig anledning att helt enkelt inte vilja jobba? Vilja vara hemma och göra ingenting eller allt som aldrig annars hinns med. Eller är det kanske bara i mina ögon det är en otillräcklig anledning?
Tydligen hade alla andra hundratals (?, alltid bra att överdriva lite) timvikarier något annat jätteviktigt att göra eftersom ingen kunde jobba. Men jag, jag får ju dåligt samvete så fort M frågar och jag ens överväger att säga nej utan anlednignen att jag ska bort eller annat uppenbart.
Men jag själv då? Är inte jag viktig? Mitt mående... Det är kanske inte på topp nu och tänk om jag behöver lite mer tid själv just nu?
Det är det ingen som tänker på. Och konstigt är väl inte det heller eftersom jag inte säger något. Sånt är inget man pratar om. Inte om man bor i mitt skinn.

Svettigt värre

Jag skulle lika väl kunna ha duschat med kläderna på - så såg jag ut för en timma sen.
Skivstångs- och efterföljande spinningpass tog död på mig, och då kände jag mig ändå svagast av allihop som hittade mina små vilopauser titt som tätt.
Nu är det verkligen dags att göra något åt den dåliga formen. Operation vältränad igen har satt igång.
Punkt.